Inte lätt att lära sig språk med den attityden

Jag jobbar just nu aktivt med att lära mig prata Meänkieli. Likt många andra familjer i Tornedalen pratade mina föräldrar enbart svenska med oss barn. Detta trots att båda mina föräldrar i sin ungdom pratat meänkieli. Min far växte upp i Kuivakangas i norra Övertorneå kunde inte ett ord svenska när han började grundskolan. Faktum är att ingen av hans klasskamrater heller gjorde det. Väl i skolan fick de lära sig att det är bättre om alla pratar svenska, detta genom att skolan helt enkelt förbjöd eleverna att prata annat än svenska under skoltiden. Dessutom var det så att den tidens pedagoger trodde det var dåligt att i barndomen lära sig flera språk. Något forskning idag ser som en helt felaktig uppfattning.

Jag har sedan jag kom tillbaka till Pajala för ett år sedan gjort ett seriöst försök att lära mig att prata meänkieli. Det är svårt trots att jag förstår det när någon annan pratar det. Det känns nästan som att det finns en mental blockering som likt stamning gör det svårt  att prata. Jag försöker ibland tänka på meänkieli eftersom jag hört att det är en metod Stellan Skarsgård använder för att bli bättre på nya språk. Ibland när jag sitter i ett rum så kan jag titta runt på alla saker i rummet och tänka vilka saker jag kan på meänkieli.

Förutom att jag kanske inte är jättebra på att lära mig språk så tror jag det finns en annan stor faktor som försvårar. Det är att det finns en djupt rotad skam i oss Tornedalingar, något som byggts upp av årtionden av förtryck. Det har gjort att vi Tornedalingar har en svag identitet. Vi har hamnat mellan det svenska och det finska. Runt gränsen har man i årtionden lärt oss att Finland är vår lillebror och finskan är det sämre språket. Detta är inte unikt just här i norr utan har självklart förekommit i hela sverige. Skillnaden är den att här i Tornedalen har vi pratat meänkieli längre än vad vi pratat svenska.

För att avsluta med en anekdot hur djupt skammen att prata språket sitter i folk här: Jag och sålde nyligen biljetter till en teateruppsättning. En av de första besökarna jag tar emot pratar finska så jag svarar lite slappt med något spontant. En person reagerar då på att jag inte pratar totalt korrekt meänkieli (Hon kanske trodde jag pratade finska) och säger ”Oj, du måste verkligen ta en språkkurs”. Så hur lär man sig språk egentligen? Sitter man på en kurs tills man kan det perfekt eller börjar man försöka att prata det? Jag tror det bästa är om vi alla försöker börja prata. Framförallt måste vi bli bättre på stå upp för vår kultur och vårt språk, för annars kommer de inte finnas kvar så länge till.

Emil Kieri

 

 

VÅR FÖRENING / MEÄN FÖREENINKI

Met Nuoret är en partipolitiskt obunden organisation för unga som känner samhörighet med meänkieli och det ursprungliga språkområdets kultur och historia. Vi verkar för att stärka unga tornedalingars identitet, språkliga och kulturella utveckling och vara opinionsbildande, ett språkrör för barn och ungdomar i högre instanser. Det geografiska området Tornedalen syftar till älvdalskommunerna Haparanda, Övertorneå och Pajala och även delar av Kiruna och Gällivare Kommuner. Det finns uppskattningsvis mellan 40 000-70 000 meänkielitalande personer i hela Sverige. Dock torde betydligt fler identifiera sig som tornedalingar. Sådana som kanske inte bor i Tornedalen eller ens i Sverige och inte heller äger språket, men vars själ, hjärta och tanke är sprungen ur mandelpotatisen, torrfurorna och de ändlösa myrarna. Idag talas meänkieli i mindre utsträckning av yngre generationer, vilket har skapat en slags utanförkänsla hos dem som inte talar språket. Vi vill därför öppna upp möjligheten och viljan till att bevara vår minoritetsgrupp, inte bara genom språklig kunskap utan även genom kulturell, social och historisk kunskapsspridning.

Met Nuoret on puolueeton föreeninki nuorille, jotka tuntevat olevansa yhteydessä meänkieliin ja alkuperäisen kielialueen kulttuuriin ja historiaan. Seuraa meitä Facebookissa ja Instagramissa!

Met Nuorets verksamhet finansieras till stor del genom verksamhetsbidrag från Region Norrbotten.

KONTAKT / YHTEYS

info@metnuoret.se